Till sist - 080121

Det är dina hjärtslag
som får mig att andas
när du ligger intill mig
är det dina andetag
som får mitt hjärta att slå

Det är känslan
av din hud som får mig att
blunda hårt, att aldrig vilja vara utan
känslan av din hud
under mina händer

Det är dina ögon
som lovar mig att du aldrig går
att dina hjärtslag alltid ska
hjälpa mig andas, att jag alltid
får leva med dina hjärtslag mot mina

Neon

du är elektricitet i mig
ett hav av blinkande ljus,
en rinnande känsla -
neon genom venerna

Över himlen - 050301

över himlen flyr skratten
till någon annan som behöver
vara glad

(och jag har bara gråten kvar)

i tomheten och mörkret
i såret som pulserar
och på kindernas brännande rodnad

som om jag inte vore värd att få skratta
som om någon annan bättre förtjänar att le
mitt leende

(och jag får bara tårar)

i spegeln, på tröjan
i såret därinne
de rinner in i min mun och dränker mig

Älskade, älskade barn (till mina barn) - 030403

livrädd
jag visste att jag skulle sprängas
gå i tusen bitar
i alla fall dö, tusen gånger
jag gav upp så många gånger på vägen
fastän alla sa att
det här går bra
snart är det över

och som i en blandning mellan mardröm
och den vackraste lyckan i världen
hörde jag din gråt
dina arga skrik
och där var du
på min mage
doftade du jord och blod och liv
och jag skrattade
kysste ditt våta hår
och älskade, älskade barn
jag skulle dö tusen gånger igen
bara för det där allra första ögonblicket
av kärlek

Svälja - 040714

ett handavtryck mot låret är allt som finns kvar

av hans kärlek-intill-döden, allt hon har -

allt hon minns mot sin vilja är handen

känslan av beröring precis vid randen

av extas, som om de somnat i solen och

sen vaknat, och som om han är allt hon

saknat, en beröring i minnet och hon kan inte välja

att gråta, bita ihop, gå vidare och svälja

Bränt barn - 040803

han kan höra genom dörren, höra de där små ljuden
som är hennes små ljud som är hennes små ljud
som bara han får höra, han hör hur hon vill och längtar efter någon annan, efter fel
han står kvar
hans naglar som försvinner i handflatorna, hur många gånger ska han stå kvar och lyssna?
han hör hur det börjar ta slut därinne, han kan inte andas -
som om de tagit all luft från honom och när det är slut så gråter hon och ångrar sig igen
och han gråter och går och väntar på henne, han ska trösta igen
förlåta igen
hur många gånger ska han förlåta?
han går och tar av sig jackan och skorna, kokar kaffe med köksdörren stängd om sig, så att den andre kan gå utan att han behöver se
han hatar henne, älskar henne, hatar, älskar, han tar undan kaffepannan och lägger handen på plattan igen, han gör det igen för bränt barn skyr inte elden

Nåt med september - 040928

Det är nåt med september
som är sorgligt på nåt sätt
som gnager inifrån
som svider och fräter sönder.

Det är nåt som gör ont
när det blir höst,
när dagarna blir
för korta och
för kalla
när det stormar inuti.

Det är nåt med september
som inte fanns förut
som vemod och saknad
som att tårarna inte syns i regnet.

Det är nåt som gör ont och går sönder i mig
när det blir höst utan dig.

Fastnålad - 030624

fastnålad
som målad på väggen
sitter blicken fast
vasst stickande på min kropp
tickande klockor i tomrummet
Friskt Vågat - Ingenting Vunnet

tiden rann ut
det tog slut på ord
bara ögonen talade om din smärta
Smärta rimmar alltid på Hjärta
och nu bränner tankarna hål
i min hud, i mitt HjärtaHjärtaHjärta
smärta

fastnålade
intvålade
besinningslöst målade bilder
av någonting vi kunde varit
om vi vunnit

Explosion - 030503

sitt precis så

naken på sängkanten

luta dig bakåt med armarna som stöd och

låtsas inte se mig

känn bara mina läppar mot din hud

i nacken

på halsen

mot ditt öra

.

andas precis så

tungt så jag kan höra

öppna dina ögon när min mun är vid din mage och

släpp mig inte med blicken

se mig när min tunga närmar sig

mjuk

våt

smekande

.

håll dina händer precis så

intrasslade i mitt hår

be mig smaka dig, äta dig, svälja dig och

när jag omsluter dig med läpparna

är du hårdare och ivrigare och längre in

ner

mer, mer, mer

explosion

Glida i tårar - 030403

dina tårar gör så att mina fingrar glider så lätt
över din hud

från ögats röda kant

över rundningen som är din kind

genom mungipan

(men där stannar jag till och drar en tår runt dina torra läppar)

droppar från din haka

och landar på ditt nakna bröst

glider

jag får väl glida över din hud,
om jag lovar att stoppa tårarna där
på bröstet
med min tunga?

Ändrad - 030207

När du vrider om dina ord,
som en kniv i min mage
är jag inte längre underbar.

I dina ögon förändrade jag mig.
Eller förverkligade jag mig bara?

Barfotabarn - 030322

barfotabarn
med sol i hår och ögon
berätta hur det känns
att gå barfota i gräset
och måla kinderna med maskrosor

barfotabarn
med solbränd hy och sandiga tår
berätta hur det känns
när vattnet aldrig är för kall
toch sommaren aldrig för kort

barfotabarn
med blickarna framåt och uppåt
berätta hur det känns
att vakna och vara lycklig
för att livet är enkelt att leva

barfotabarn
med glass och jord runt munnen
jag har glömt hur det kändes
när allt var den roligaste leken
och allt som fanns var oändligt

Utlösning - 050119

som vilande

flammor, som

skuggor som skyggar

ljuset som sipprar genom

sprucket trä som sprickor

som sparats, som minnen

som alltid funnits

som sagor som alltid sjungits

vilande flammor som stannar som söker

spillror som såren vi läkte som lekande munnar

som suckande gryning som flämtande skymning som vi är

som drömmar av glas som tappats och splittrats,

de drömmarna vi jagade - som vi lagade

som drömmarna vi levde men - som

vilande flammor är vi ljusast,

som svaga flammor gnistrar vi

som starkast när vi tror

att allt är försent

Retroaktivt - 071014

om du glömmer mig nu - om du glömmer allt du har sagt till mig
om du tar allt jag har ifrån mig och ger det till någon annan
nu, vet du en sak? jag vet inte om jag
kan vara glad för din skull, som du skulle vara
för min - det sårar mig att
du,
du är alltid så glad för min skull när du borde vara
ledsen för det finns inget att vara glad för
det vet du väl?
om du glömmer att jag finns, om du glömmer
det som för mig är den enda riktiga verkligheten
du
och
jag
allt annat är något jag måste uthärda för att
det är så människor överlever
om du glömmer mig nu - om du glömmer oss och allt vi sa
om du tar allt jag har ifrån mig och ger det till
någon annan
nu,
du förstår väl att jag inte kan vara glad för din skull, och
du är så rädd för att göra mig illa, det var därför
säger du,
därför som du lämnade mig
varför förstår du inte att det är när du lämnar mig som det gör ont?

Rosorna - 050627

när jag blundade såg jag dina tårar
inuti, långt inne, förtvivlade, gömda
bakom skratten, orden, läpparna som smekte

nu vill jag glömma
och aldrig blunda, tvingas höra ditt skratt
minnas orden, minnas dina ögon,
huden som smakade kärlek

nu vill jag aldrig mer drömma
och rosorna utanför blommade
vita, sköra, nu faller de ihop
bladen regnar över hoppet som dog

Till min mamma

natten till den 26 februari 2004 fick min mamma en stor hjärnblödning. kroppspulsådern i hjärna brast och allt fylldes med blod. hon var sekunder från döden, och läkarena gav henne inget hopp. hon var medvetslös i 2 veckor. de sa att OM hon vaknar upp igen, så är hon med största säkerthet förlamad, eller så har hon tappat talet, minnet osv.

min mamma klarade sig bra. hon är så återställd man kan bli efter en sån hjärnblödning. inte helt, men nästan. läkarna säger att det är ett mirakel.

här är dikterna jag skrev när hon var medvetslös och vi inte visste någontring. det gör fruktansvärt ont i hela mig när jag läser dem.
(mamma har dem inramade ovanför sängen)



När ljuset slocknar

hur är det nu?
i detta vakuum av evighet -
en tid som inte finns, sekunder som
ingen någonsin minns
en evig väntan, tomhet
flämtande solljus genom sjukhusväggar
utan att se, utan att finnas -
utan att någonsin minnas de sista ögonblicken
hur var det då?
jag önskar du var lycklig, önskar du visste
innan allting gick sönder
att du var min trygghet på jorden
att du hörde de ljudlösa orden
i hjärtat -
hur hjälplöst du ligger där
hur hjälplöst jag sitter här
i detta vakuum av evighet
där tiden inte finns
sekunder som ingen minns
de konstgjorda andetagen ekar i mig
siffror, bokstäver, värden hit och dit
mamma, vad tänkte du när du föll?
och livet och världen och allting går vidare
som om inget har hänt
som om våren stannat och vänt
som om allt du var är på låtsas
varje ord, varje genomträngande telefonsignal
är ett hån mot ditt liv
jag älskar dig


Tyst

tystnaden bland slangar och skärmar
dina torra läppar, dina vackra händer
och det tomma livet som pulserar genom din hand
- dunkdunkdunk - in i min

det är tystnaden som gör ont
tomheten i verkligheten, i ovissheten
rädslan i min fars ansikte och
tystnaden bakom stängda ögonlock

lukten av tyst rädsla
tickandet, pipandet
de konstgjorda andetagens regelbundenhet
och tystnaden som gör så ont

Hud och torkade tårar - 050316

hennes feberförvirrade ansikte i

badrumsspegeln värker av minnen,

svämmar över av tårar, jag håller hennes hår,

slickar hennes sår, sköljer läpparna med kallt vatten

och följer konturer med tungan

överallt finns spår

i kläderna, i andetagen, i vinet från igår

i det skarpa ljuset är hon vackrare än allt annat,

när hon vänder sig om, när hjärtat har stannat

hon viskar så att ingen hör, fastän ingen är där,

ingen ser utom jag - att allt som varit är glömt,

att allt det onda var nåt hon drömt,

att allt som finns nu är bara hud och torkade tårar

Dagbok 030922 (nu är jag iallafall inte längre en parasit som äter upp andras pengar. och f&a kommer nog lyckas!)

jag är
ingenting värt
jag bidrar
inte med nåt
jag skulle
hellre ligga i sängen resten av livet
än att ringa folk
som eventuellt kan erbjuda mig ett jobb
jag är
en parasit
jag tar era pengar
och ÄTER upp dem
jag har inget självförtroende kvar
för det tog ni ifrån mig
när jag tog era pengar
jag är
bara en snäll, men väldigt fattig mamma
till två söta begåvade barn
som kanske kommer misslyckas i livet
för att
jag
inte har
skaffat mig det liv
som ni har

Dagbok 11/06 -06, det skulle kunna vara nu:

Jag kan aldrig bli av älskad av någon jag skulle kunna älska.
Jag är alltid fel för den som är rätt för mig, och tvärtom. Därför nöjer jag mig med fantasier.
Jag regisserar ett eget litet kärleksliv i min fantasi, med den 'perfekta mannen'. Alla ord han säger, alla blickar han ger mig, alla smekningar.
Jag bestämmer allt, hans doft, hans mun, hans hår. Jag tror jag redan har träffat honom, jag har träffat honom, älskat honom, varit älskad av honom, men hans kärlek räckte inte och nu finns det ingen annan som jag kan älska.
Det händer inte ofta numera, att jag gråter för hans skull, men tårarna finns där, de gömmer sig långt inne, precis som det onda. Ibland sipprar någonting fram, men jag har blivit ganska bra på att låtsas som ingenting, som om inget har hänt, som att jag inte älskar honom längre.
Jo, jag har provat andras ord, andras blickar, smekningar, munnar, dofter, hår. Men ingen passar, de gör mig bara illa, jag blir bara arg för att de inte är som han, för att ingen alls kan vara som han.

Jag vill brinna för någon - 030623

allting räcker inte till
jag vill inte vara en skugga av mig själv

jag vill brinna för någon, inte bara glöda litegrann

känslor är det svåraste jag vet
känslor gör mig fullkomligt maktlös, hur mycket jag än försöker styra dem
det slutar alltid i kaos
det slutar i tårar
mina tårar
min hjärklappning
min panik

han bara låg där, som ett tomt skal av gårdagen
han sa inget, bara tittade tomt
jag bara grät
och försökte förklara hur det är
varför jag är som jag är

sen ångrade jag mig tusen gånger

vi smektes, kysstes, älskade
och just för att det var sista gången var det så bra
så mycket bättre än förr

och jag ångrade mig tusen gånger till

men det är försent
det kanske inte går att laga även om vi vill
jag behövde bli kär
jag ville det så mycket
jag ville känna det där pirret, hela tiden

jag vill brinna för någon, inte bara glöda litegrann

så vi bestämde att vi skulle tänka
och känna efter
han klev på tåget, jag såg mig inte om
det var redan tillräckligt svårt att andas
och vetskapen om att det var jag själv som orsakat kaoset
i mig
i honom
slet mig i delar på väg hem till en lägenhet fylld av hans doft
på kudden
hans kudde i min famn hela natten

men jag brinner fortfarande inte

-

ensam ensam ensam om man säger ensam högt för sig själv många gånger så blir det som med alla andra ord ett roligt ord, men det finns inte något som är roligt med att känna sig ensam.
är jag motbjudande? vad är felet?
var ska jag göra av alla känslor som är sparade, all jävla kärlek som nån kunde få, som ingen vill ha, vad ska jag göra med den?

Den vassaste stenen - 040601

jag blir bara tom
mer och mer ihålig, för varje minut av
närhet
det är inte menat så
det är inget jag ska få
det är bara som att snubbla och ramla och träffa den vassaste stenen att slå sig på

när det är ljust, och när det är över
när skuldkänslor borde vara det enda jag behöver
så känner jag inget, det är som regnet, det får mig bara
att bli tom
senare, i ensamhet sjunker jag, för jag är svagsvagsvag
rädd för din vackra hud, rädd för saknaden efteråt
rädd för ljudet av min egen gråt

jag blir bara tom
mer och mer ensam, för varje timme av
tvåsamhet
det är inte menat så
det är inget jag ska få
det är bara som att snubbla och ramla och träffa den vassaste stenen att slå sig på

Isåfall ångrar jag allt - 040307

det är så tyst och
tomt utan ord från dig
inte ens minsta lilla
och jag börjar tro att att
du inte vill mer, och jag börjar tro
att fastän jag gjorde vad jag kunde
för att göra saker annorlunda
så vill du inte mer
och isåfall ångrar jag känslan
av dina läppar mot mina med smak
av öl och cigaretter och isåfall
ångrar jag att jag lärde mig komma
ihåg hur din hud känns mot fingrarna
och jag ångrar att jag lät dig hålla
om mig nätterna igenom för att känslan
av ingenting runt kroppen gör så ont nu
och jag ångrar att jag andades in dina andetag
och lät din doft etsa sig fast i minnet så
att det är omöjligt att inte känna hur
du doftar nu älskling
och om du inte vill ha mig alls
inte ens minsta lilla vill ha mig
så ångrar jag allt

Eufori - 040313

vi lekte krig som om vi vore små, och
det kändes som på låtsas, som det gjorde då,
men ändå blev inget som den gången

vi gjorde en sjö av tårarna och
du skrev en ny melodi
tappade kroppar från bårarna och
allt var parodi, din sjuka fantasi
min eufori

vi grävde en grav i ingenting och du
sjöng med sprucken röst,
begravde levande och döda runt omkring,
som om allting betydde någonting
det var sommar - fast ändå höst

Jag går sönder utan dig - 031115

varje sekund är en timme
en timme känns som en evighet
jag går sönder utan dig
jag skriver ord som bleknat -
betydelselösa för alla,
de snurrar, som karusell, som vin
i blodet svider tystnaden
i ögonen som ingen ser in i
sekunderna rinner iväg, timmarna
är fortfarande evigheter, jag vill
bara bli sedd, rörd, fångad, men
du låter mig gå, för att du inte förstår
att vi är perfekta tillsammans -
ingenting utan varandra
jag går sönder utan dig

Hål - 041220

--
jag känner det nu
--

syret är nästan förbrukat
och du brinner inte längre

du är som drömmarna
som drömmarna som
sakta slocknar, det är som
att se dina ögon
se dina ögon genom
nyckelhålet i en låst dörr

armarna som inte håller om
händerna i fickorna
orden som piskar fram gråten

--
och så blåser du ut det sista ljuset och går
--

Vi var ett timglas - 050108

det sker så långsamt, jag öppnar handen

och orden faller ur, ner, slås i spillror

som kristaller, allt som du viskade -

allt som du kände som fick mig

att känna, och jag har knutit

handen så hårt, så länge

att orden har blivit

avtryck, intryck,

uttryck,

etsade i

handflatan

det ögat

kan se

är bara kristaller

under fotsulorna men,

Christopher, alla tårarna

jag fångar i handen, alla tårarna

som rinner och svider - om jag låter

tungan torka dem så kan jag alltid minnas,

smaka, allt som du viskade - allt som du kände

allt som du var och allt som du fick mig att känna

Regnsommar - 050407

Juli
drunknade den första dagen, timmarna började flyta
och verkligheten höll andan

Du och Jag
satt på en stol vid köksfönstret och såg hur något
stannade av,
somnade in i väntan på något annat
ett skratt, en kärlek, ett minne för livet

Du och Jag
vi viskade oss genom ögonblick efter ögonblick
som för att inte väcka smärtan,
inte störa det droppande lugnet,
allt var fukt och väta och himlatårar

Juli
var en flod
och vi stängde alla fönster, alla dörrar -
i levande ljus dansade skuggorna,
vi andades stearinljus-doft och nytvättat hår
och allt, allt var stilla regn

Sängarna och pengarna - 030526

sängarna
är obäddade och tomma på kroppar
pengarna
har ramlat ur
fickan
och
drickan
är spilld på golvet över
flickan
som han tog
förtjusande
förtrollande
mjuk
sjuk
berusande
försvarslös
promiskuös
och
till och med villig i hans hand

han sparkar lite och
nu är hon
vaken
naken
och ful
där
ligger hon och
skrattar
fattar
inte var hon
är

där
är han med
pengarna och
spriten
sliten
nakenhet som stirrar
dumt
stumt
klär hon på sig och
flyr
spyr
på hans hallgolv, skor och
skrattar
att han inte
fattar
att det var
hon
som tog

När Alvin var 3

drockodilen har somnat i hans knä
och de gröna stölvarna är för små
men han track i fotarna i dom
för han äsklar att ha dom på sig
chipen är söndersmulade i handen
och på tv:n jagar Hally Pottel efter toll
men Alvin är inte lädd för något
för han ska bli Stålannen när han blir stol

Upprepa - 030428

jag har väl aldrig lovat dig
att du får röra mig?
ändå lägger du dina smutsiga händer på min kropp
och medan mina ögon spyr över dig
ber min mun om mer
mer, mer, när du kysser mig blodig
mer, när dina fingrar kramar sönder mina bröst

ville jag lägga mig hos dig,
låta dina äckliga lakan gömma mig?
nu är jag visst här ändå
naknare än någonsin
och du är mer motbjudande än något annat

kom in i mig! (det där sa inte jag)
mina ögon föraktar dig, hatar dig
och jag vill ha dig, älskar dig, älskar med dig
(och imorgon hatar jag dig med min kropp också)

Allt har redan hänt - 070204

det var inte meningen, jag trodde aldrig på
sånger om kärlek, men det var sommar, du minns min kjol fortfarande, långt efteråt, jag minns dina händer och
hur det gjorde ont av återhållsamhet.
och vi blev en sång, en jävla kärleksdikt som
aldrig tog slut, vi brann och smälte, vi skulle
ju alltid alltid höra ihop!

det var inte alls meningen att det skulle ta slut,
sa du
du hade inte alls slutat älska mig,
sa du
du ville inte alls göra mig ledsen,
sa du, du sa så otroligt mycket som jag inte orkade
lyssna på, du kan ta dina jävla ord och ursäkter, och
dra! snälla, kom tillbaka, blablablajagbehöverdigjagkanintelevautandig
inte leva utan dig och mig ihop, ihopsmälta.

och nu
nu har det gått tio månader, det är ju verkligen inte
meningen att jag ska älska dig fortfarande, det är inte
meningen att du ska säga fina saker till mig, riva i mig,
bränna mig med dina vackra ögon, slita sönder mig, när jag
kastar mig i din famn så tar du emot mig varje gång, tröstar.
älskling.
jag vill bara ha dig dig dig.
jag tror verkligen inte att jag någonsin kommer älska
någon annan än du, jag tror inte att någon någonsin kommer älska mig som du, för
allt har redan hänt.

Jag räknar inga dagar - 070106

ingen kan anklaga
mig för att ha räknat några jävla
dagar sen du lämnade mig,
jag har bara räknat gångerna du
ringt och
inte
sagt att du vill ha mig tillbaka

Sista natten - 050505

när du nästan har somnat -

när allt är bara tysta små andningsljud,

och din hand kramar min och din hud som värmer -

när allt är mörkt och stilla och dina läppar nuddar mitt

hår, så kan jag nästan glömma att mitt hjärta är ett sår -

men aldrig glömma hur mycket jag kommer sakna

att sova intill dig, att aldrig mer vakna

av att du säger att

du älskar mig

Hemlighet - 050911

vill du veta en hemlighet, en sanning, någonting jag gömt,
det är inget speciellt egentligen

men det känns

som att sjunka genom vatten
med en ryggsäck fylld med sten
som att springa för livet utan att riktigt
ha ett liv att springa för

varför tände du alla tändstickor som fanns kvar
utan att tända det sista ljuset?

och här slutar allt
och börjar om

Samlag - 061104

fyfan för fuktiga frisyrer, fortplantningsförsök, felplacerade förklaringar; förnekelse.

hade hellre hatat honom, han håller hårt, hugger halsen, hotar; hård hårdare hårdast.

väntande vaksam, värmande viskning, vackert VULGÄR!

ofattbar och onormalt omvälvande orgasm; orkan och oväntad omtanke omsluter, omvärlden osammanhängande.

slutligen: sorti.

Idag blev jag stor

idag började jag i ettan,
mamma, idag blev jag stor
du skulle ha sett mig, mamma
i ny fin klänning och nya skor
och fröken såg snäll ut,
hon hade bakat fikabröd

"men jag vill inte börja i skolan!"
skrek jag
"för min mamma är död"

(060918)

Till Eda

Välkommen hit lilla Du
till den här platsen i universum
till blommorna och gräset
till regnet och snön
Välkommen lilla Du
till världen
Vi ska ta hand om dig,
lära dig allt vi kan och vet,
visa dig vattnet och bergen,
skogarna och fåglarna,
himlen och marken och molnen
Vi ska älska dig oändligt,
välkommen hit lilla Du

(070321)